Arlandakonferens...

Riksföreningen för operationssjukvård höll kongress på Arlanda i början på december.. Det var intressant att få vara bakom kulisserna på arrangemanget.. OJ! Så mycket det är att organisera och ordna med! Det är helt omöjligt att förklara! Mycket jobb men samtidigt mycket roligt! Här kan ni se hur vi packar deltagarnas kongressväskor, det är massor med saker som de ska få från olika sponsorer, och det är flera hundra väskor att packa! Sen efter mycket mycket tidig morgon....arbete...till mycket sen kväll är man förtjänt av lite återhämtning.... Seminarium och föreläsningar hela dagarna... sen till råga på allt höll jag och min kollega Inger från Sunderbyn i norraste norr föredrag om Säker bukkirurgi. Pirrigt! Men det var himla skoj för det var många som ställde frågor och ville veta mer. Kul! Som lite belöning blev det kaffe med dopp. Kolla utbudet!! Och avslutningsvis. En riktig energikick! Snacka om att kunna snacka! Och få folk att skratta! På bredaste värmländska delade hon med sig av sitt livs historia. Inom alla områden. Höll inte igen på en fläck kändes det som. Hon avslutade konferensen som ett fyrverkeri. Med buller och bång! Med gasen i botten! jag trodde nog inte att hon skulle vara såå intensiv och så "olugn" som hon var..Det var en liten överraskning! Men det var verkligen Jätteskoj att möta henne och höra hennes berättelse..Hade kanske önskat lite mindre av prestationer och mer av resonemang runt betydelsen av teamarbete å så..Men har ni chansen att lyssna på henne, så GÖR det! Det var definitivt en rolig timme! Men efter tre dagar i Stockholm, liv rörelse och huur mycket surr som helst...Såå underbart skönt att sätta mig på tåget och rulla hem mot Dalarna igen, och till min familj. För vet ni vad som väntade? Det väntade barndop! Och det blev det vackraste barndop jag någonsin varit på! Helt fantastiskt!! Lilly Alva Anette... Soluppgång... Solstråle...

Trädocka...

I mitt uppdrag som utbildningssköterska ingår att besöka klinikens olika verksamheter. Och för ett par veckor sedan var det dags att hospitera på ambulansen. Det var jätteroligt! Det var en otroligt bra stämning på arbetsplatsen och det fanns massor att prata om. Vi resonerade blandannat utbildning, och de visade mig deras docka som de använder vid losstagningsövningar. Och eftersom jag vet hur en docka för ändamålet kan se ut, sprack jag upp i ett stort leende och plockade upp kameran! Den var så snyggt tillverkad! Måste bara dela med mig.

Jätteglad!

Den 29 oktober var en av de vackraste dagarna i mitt liv! Helgen efter kom L.s syster och hennes man på besök,.. de ville ge oss en blomma... ..varsin kram och ett varmt Lycka Till! Det kändes jättefint! Sen åt vi varma mackor, pratade biltävlingar, livet och framtiden. Tack M och A! Det gick rakt in i våra hjärtan!

Till min syster...

Hösten är här...

...och jag känner hur jag bara vill kura in mig i hans stora varma famn och mysa ända fram till vårsolen kommer igen.. Men det går ju liksom inte...ingenting stannar upp... man måste följa med i allt som händer.. Vintern, våren, sommaren och nu början på hösten 2011 har varit den mest händelserika i hela mitt liv..både privat och yrkesmässigt..det har privat varit obeskrivligt mycket lycka, en lycka som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva..Lycka är ju att få skratta..må bra..jag skrattar nu varenda dag..klumpen i magen är helt borta..och det beror helt på att jag kommit rätt..jag är så rädd om honom..han som dök upp i mitt liv...min allraallra bästa vän..och min första riktiga stora kärlek! Först nu förstår jag. Det tog lite tid att fatta, och det gjorde riktigt riktigt ont....Yrkesmässigt är det väl sådär.. jag är jätteglad över min tjänst som klinikens utbildningssköterska..det passar mig bra! Uppdraget som sekreterare i Riksföreningen tar väl sådär ett par dagar i månaden i anspråk..och det är ett spännande uppdrag! Men sen resten.. nej.. det är nåt som inte stämmer..Jag kanske ska göra något annat. Vad?? Vet inte..Det jag alltid innerst inne velat..Vi får se..det kommer ordna sig. Det vet jag. Jag har haft ångest på ett enda jobb förut. Där slutade jag. Och det var tio år sedan.Så nog ska det reda sig...Mer då?? Jens har fått körkort och susar omkring i bilen... huvaligen.. Lina har träffat en kille och flyttat till Fredriksberg. DET var inte roligt! Men jag ser hur bra hon mår och skolan fungerar jättebra för henne! Det är gott nog.. och barnen är stora, man har dom bara till låns.. och jag har gjort så himla gott jag kunnat.. Är numer sambo..visserligen har vi två hus. Men vi bor trots allt tillsammans varje natt..ett förfärligt sjå med väskor hit och dit. Organsiera och planera är nödvändigt. MEn det går förvånansvärt bra!! Nu är klockan 19.00 och det är fredagkväll. Jag ska ta ett glas rött.. kura ihop mig i soffan med min kärlek, småprata med honom och njuta av att äntligen fått lycka i mitt liv.. Blogginläggen är få.. men jag hoppas kunna skriva lite ibland.. för det är så skoj att fota och skriva.. ser att idag var det fyra unika besökare :)! Håll ut vänner. Tro mig. Plötsligt händer det!

Cardigan Duffy Popps servettspiral!

Alltså. Jag skrattar så tårarna rinner när jag tittar på de här knasbollarna och lyssnar på rösten av det som skulle kunnat vara en trimmad Bengt Bedrup... Den ena grejen värre än den andra! Har ju tänkt att bloggen ska vara en inredningsblogg..och innehålla tankar om livets goda och livets svåra. Inredningsinläggen är få..vilket beror på att jag för närvarande lever lite i kappsäck ,.. däremot blir det ibland text om mina tankar och känslor...(kommer mer snart). Men det här inlägget klassar nog iallafall in under livet goda, för har man bara en gnutta humor,.. så kan man helt enkelt inte låta bli att skratta. Och det. Det är gott. Ett livets goda. Se, lyssna och skratta. Dom är helt enkelt inte kloka!!!

Till min bästa vän...

På väg hem...

Blev bjuden på fika av en god vän som har sommarstuga i Löa! Så en dag på väg från jobbet skulle jag åka dit. Glad i hågen svängde jag ned på vägen hon beskrivit för mig...förbi en ladugård..Såg så fint ut! Rullade sakta på ettans växel mot kohagen jag skulle passera.. Meeeeen!!!! Korna stod mitt i vägen!! Hmmm... Klev ur bilen och gick lite närmare..men Hu och Hjälp så stora dom var när man kom intill! Stod och funderade en stund över hur jag skulle angripa situationen. Jag hade tiden mot mig då jag hade en klipptid att passa i Saxdalen... och min vän förmodligen satt på trappen till sommarstugean och väntade med nybryggt kaffe. I mitt minne från när jag var liten och var med mamma hos sin mosters bondgård i Äppelbo..fanns att kossor behöver man hjälpa lite på traven rent handfast ibland.. dom är liksom sävliga och står där dom står.. eller åtminstone flyttar dom sig väääldigt långsamt... Suck. Vad gör jag?? Inte en människa syntes till. Var är bonden??? Nu väger jag mellan att åka hem och gå fram och putta på en ko.... Men vad händer?? Det kommer en livlina. Min vän. Hon satt inte på trappen och väntade. Utan var på väg hem från jobbet hon oxå! Och inte nog med det. Livlina två dyker upp. Bonden! Så nu är vi snart förbi! Tänk...Alltid händer det något medan man är ute och far.

Köksgolvet nästa...

Dansskorna på!!

Förvånad..

Vackert väder, full fart..Sett fram mot att ses..Gick glad fram för att prata..men blev förvånad..fick inte en enda blick..stod kvar en stund, försökte..hoppades.. inte ett enda ord till mig,.. jag var inte välkommen. Blev ledsen..Ett par personer vid samma bord orkade inte ens säga hej..stirrade istället ned i bordet.. Allt det där kändes inte ok för mig. Men så är det. Jag lärde mig något om situationen och människorna. Skönt.

Förundrad...

Vad hände egentligen? Snart dyker det upp en bild eller två under Lev stenskönt...

En syster...

Till alla mina systrar som hela tiden funnits och osvikligt finns vid min sida,.. Min riktiga syster! L. Alltid där!! Oavsett vad. Alltid!! Min själssyster A, utan henne hade jag inte klarat mig...och alla andra systrar ..Ni som outtröttligt ger av er vänskap, glädje och skratt, inte dömer utan kärleksfullt stöder! Ni som skänker kraft och mod. Tack snälla för att ni bar mig.. hela vägen..Jag älskar er. Gränslöst.

Stort..

Ja stort...det är det bästa ord jag kan komma på när det gäller butiken med den gula och blåa loggan som ganska nyligen har slagit upp portarna på ett nytt köpcenterområde i Västerås.. Det var saker ÖVERALLT! Det var så mycket att det var oerhört svårt att få ett samlat intryck..Jag önskar jag kunde skriva superlativ i mängd. Men hur jag än försöker så går det inte. Det var helt enkelt för stort. Alltsammans. Från början till slut. Åtminstone för mig. Så min återkommande längtan till att besöka denna butik i Västerås vår och höst, känns plötsligt inte så stark. Ser istället fram mot att samma varumärke slår upp portarna på ett litet industriområde i det närbelägna Borlänge. Heja Dalarna!! I övrigt var vår Västeråsresa hur bra som helst. Flanerade flera timmar i stan, åt en jättegod lunch på Kalle på Spången..åkte vidare till hamnen..åt en mjukglass och satt på en bänk och njöt av det goda livet, alla fina båtar och doften från Mälarens vatten.. Sen hem för en filmkväll med lilla familjen. Patrik 1,5 Jättekul!!

Smultron på ett strå...

Jag kan inte minnas när jag sist trädde smultron på ett strå... måste ha varit när jag var barn.. och idag på vår långpromenad kunde jag helt enkelt inte motstå längtan när de röda vackra smultronen fanns överallt utefter vägen... ett efter ett trädde jag dem på ett strå, och för varenda ett kändes det som att jag inte ville att strået skulle bli fullt.. det kändes så fint på nåt vis...jag kan minnas känslan i mina fingrar när jag plockade dem och sedan försiktigt satt dem på en rad...lät det ta tid...höll det vackra röda strået i min hand, och vi fortsatte sen att gå.. Jag lät det dröja en ganska lång stund innan jag smakade på dem.. ville liksom fortsätta längta på nåt vis, hålla fast i känslan,.... men till sist var jag bara tvungen...De smakade ljuvligt, underbart och så jättejättegott... Livets Lycka är bara det enkla... Jag är glad för att vi tog vår promenad..utan promenad, inga smultron på ett strå...

Plötsligt händer det..

Som ni säkert redan har förstått så älskar jag verkligen mitt arbete som operationssjuksköterska! Och jag trivs som fisken i vattnet på min arbetsplats, på alla vis! Och för ett par månader sedan dök det upp en annons på vår anslagstavla på jobbet om en deltidstjänst som utbildningssjuksköterska på op/an/iva kliniken. Och eftersom jag oxå tycker om att syssla med utbildningsfrågor, och tanken var att tjänsten skulle kombineras så att man skulle vara ute i klinisk verksamhet, så kände jag att den här tjänsten måste jag bara söka! Det får gå som det går. Så jag skickade in en ansökan. Går det så går det! Det var i maj. Tiden gick, och en dag blev jag kallad till intervju..den gick ganska bra. Har uppriktigt gjort bättre ifrån mig, men det kändes iallafall ok. Inte katastrof. Inte alls. Men som sagt. Det har gått bättre. Tiden gick och inget hördes. Så när semestern sen kom, och passerade och fortfarande inte ett ljud, så hade jag helt slagit jobbet ur hågen. Men när jag i tisdags återkommer till jobbet efter min sköna ledighet fanns några rader från bitr verksamhetschefen på min jobbmail. Hon ville träffa mig. Min första och egentligen enda tanke var bara att hon ville träffa mig för att säga; "Tack. Men nej Tack". ...så knatade jag till hennes kontor, och eftersom jag totalt slagit allt ur tanken så var inte alls beredd på hennes ord. "...Vi vill jättegärna att du tackar ja till det här uppdraget,..". GULP! HJÄÄLP! OJ!! Jag blev totalt överrumplad! Men samtidigt SÅÅ himla glad!! Glad och pirrig! Men tro mig! Så glad jag är att jag sökte! För hade jag inte gjort det.. så hade jag inte ens haft en chans..Så snälla snälla ni. Dyker det upp nåt som verkar spännande. TESTA! Det kan bara bli nej. Och det är inte hela världen. För plötsligt händer det och då får man ta sitt beslut då! Jag tog mitt beslut efter en viss eftertanke.. och jag sa ja. Ja till något nytt, lite läskigt, spännande och samtidigt mycket mycket utvecklande! Jippi!!

Fredagstur...

Tidigt hemma efter en journatt på sjukhuset..frukost på sängen och planer för dagen..behövs fixas med lite kläder och grejer inför helgen och när det sen väl var färdigt satt vi i soffan och funderande över vad man gör en regnig dag och inget finns inbokat. Så vi beslutade oss för att sätta oss i bilen och bara se vart vi hamnade.. Vädret var inte alls bra.. men det var faktiskt jättejättemysigt att bara sitta och åka bil! Känns som det var hundra år sedan jag gjorde det. Bara se sig omkring och låta samtalen handla om allt mellan himmel och jord. Rofyllt, skönt och riktigt riktigt roligt! Vi åkte först mot Smedjebacken, körde förbi flera andra byar som Hagge, Räfsnäs, Saxdalen, Västansjö, Norrbo mfl mfl..Sen kände vi hur gott det skulle vara med en kopp kaffe, och det var så lämpligt att vi var i närheten av Nyhammas herrgård, så vi svängde in och parkerade.. OCh gissa vad! Jag blev verkligen överraskad. Inte nog med att det var fantastiskt gott fika, så hade dom såååå mycket fina saker!! Tog några kort för att ni skulle få se. Skulle det renoveras ett badrum så fick jag verkligen inspiration av den kommod som stod i ett av rummet. Guuud så fin!! Så det var verkligen riktig fredagsTUR!! Dit ska jag åka igen.. den saken är definitivt klar, och har inte ni heller varit där tdigare så gör ett besök!! Om inte annat för det goda kaffets skull!

Snart...

Snart blir det uppdatering!! Har fotat, och texterna finns redan i mitt huvud..så nu gäller det bara att få ut dem på bloggen..

Träffa vänner...

Sen bar det av med grannarna mot stan.. och det dröjde inte mer än två minuter innanför grindarna på festområdet så hade vi stött på ytterligare bekanta.. vart man än vände sig fanns människor som man blev jätteglad av att se! Och plöstligt kom vi ifrån dom andra.. men det är lika för alla en kväll som denna med så otroligt mycket folk på samma ställe. Det är ju faktiskt oxå tjusningen med Ludvikafesten. Att så många människor man inte träffat eller sett på länge plötsligt står där mittframför en och man får chansen att höra hur dom mår, vad dom gör och vad som hänt! Det blev verkligen ytterligare en toppenkväll att lägga i hjärtat för platsen med dom goda fina minnena! Vi hade verkligen såå roligt tillsammans!! Framåt småtimmarna vandrade vi sen hem genom Kyrkoparken mot Knipes för att få en god natts sömn. L skulle upp och jobba medans jag skulle få ligga kvar och dra mig.. men eftersom det kändes så himla orättvist efter en så fantastisk kväll tillsammans, ställde jag i hemlighet klockan lite tidigare på ringning..så 6.30 bjöds det frukost på sängen, och min kärlek och jag hann mysa lite innan han gick..Tack L för det du ger mig. Du ger mig allt, och mycket mycket mer därtill...

Rökig överraskning..

Efter uppladdning från halv tre natten innan var vi i fin form till kvällens grillning med världens bästa grannar! Långbord och grillar med underbart god mat.. och kaffet som I kokade när maten lagt sig väl tillrätta smakade såå gott! Sen plötsligt saknades det en granne vid bordet..hans stol var tom. Han hade gått hem! Var är L?? ( det finns några L :) Jo vet ni, när han kom tillbaks.. bar han på en fin låda.. Vi Välkomnade honom tillbaks och med spänning väntade vi på att han skulle öppna sin hemliga låda..och gissa vad. Den innehöll glas! Mindre och lite större.. han delade ut varsit till oss alla, och därefter tog upp en flaska Ardbeg. En underbart rökig och fin maltwhiskey! Så med njutning intog vi långsamt denna fina dryck.. Och eftersom grannen är en whiskeykännare kom jag på den lysande idéen att vi minsann borde ha en riktigt whiskeyprovning nån kväll! Nåt att se fram emot.. För efter detta delikata mumsande bar det först vidare mot Ludvikafesten..

Fest...fest...fest...

Vilken helg!! Här ett foto på elvagästen som kom och överraskade på 50-årsfesten vi var på i Krabo på fredagkvällen. Han var såå duktig!! Fotot är kanske lite suddigt, men fotografen förklarade det med att det blåste.. JA ELLER HUR! :) :) !! Festen var iallafall toppen, över trettio jätteroliga gäster, mat som lagades i stor gryta, perfekt avvägt med kuliga lekar och glad sång! Och dessutom, fantastiskt varmt och skönt väder!! Kunde inte varit bättre! Nöjda och lyckliga kom vi hem vid halv tre på natten, tog te och macka och och påbörjade uppladdningen inför morgondagens grillning med grannarna och den stora Ludvikafesten!

Semester...

Nu är det verkligen semester...första veckan var som bortblåst, och nu har snart även andra veckan gått upp i rök...vart tar tiden vägen??? Måste tänka efter...vad gör jag egentligen?? Hmm...jo..jag sover skönt till halv nio varenda morgon..ligger kvar och bara njuter av att ha fått massor av nätter med god natts sömn..känner av hur känslan av lugn i rummet ger mig kraft....är tacksam att jag slipper gå upp 05.00 på morgonen..äter en lång lång frukost på altan och tar in doften av vårt nybryggda kaffe .. lyssnar på fåglarna som kvittrar..läser morgontidningen tillsammans...diskuterar havanden hit och dit...funderar ett par timmar på vad vi ska äta till lunch..delar på sysslorna..äter vanligtvis sen lunch...plockar ihop..fikar med kompisar som hälsar på...eller hämtar ett gammalt skåp jag köpt på Blocket, vad som helst kan hända! Sen framåt kvällen..och jag sitter på den fina altanen! Såå skönt!! Då läser jag deckare, inredningsmagasin eller har världens bästa diskussioner med L... och för att njuta lite extra av livets goda är det ju så himla gott med ett glas friskt vitt vin...mmm ljuuvligt gott!! Två veckor på semestern och jag har gjort allt och ingenting. Nu ska vi till Krabo på 50-årskalas på fredag, och på lördag ska vi ut med grannarna från Knipesgård på Ludvikafesten, söndag ska L vara i kommunens tjänst för ett dygn, medan mina två kärlekar och sötnosar från Håksberg ska sova över, så jag antar att andra veckan kommer att sluta i busets tecken! Minst sagt! Lyckliga jag!! Sen har jag ju dessutom en hel veckas semester kvar!! Vet ni..jag känner mig faktiskt bortskämd! Livet är så snällt mot mig.. Och mina två veckor semester...har verkligen gjort mig gott!

Glad midsommar!

Vi firar midsommar på Hagvägen, och jag kan bara säga att det har precis allt! Nu lägger jag ut bilden på blommorna jag och dottern plockade på förmiddagen, sen fortsätter vi må hur gott som helst .. På återhörande! Kraam och Ha en fortsatt skön, rolig och framförallt Glad midsommar!!!

En glädjens ängel...

Vi hade varsin sten i våra bröst..idag föll de..men det var först när stenen var borta jag insåg med vilken tyngd den funnits där..så nära nära mitt hjärta..nu är den försvunnen, och allt blev liksom gladare, roligare och mycket mycket lättare..det blev så mycket bättre på nåt sätt..inuti. Så nu sitter jag här i min fina vita soffa och tänker tillbaks på kvällen och timmarna med en livslevande ängel..en ängel jag väntat på så himla länge länge..För oss spelar det ju ingen roll att det finns ett x framför.. "Livet är inte dagarna som går...utan dagarna man minns". Tack min älskade s. Nästa vår kommer blåmesen flytta in. På riktigt.

Blommande zinkhink...

Hade en gammal zinkhink över, och kom på att det skulle bli jättefint att ha den i lilla ytterhallen intill rottingfåtöljen.. men det behövdes lite extrapiff till det hela..så imorse när vi var på väg hem efter morgonens träningsrunda på näset, och ett helt fält med blommor låg framför oss, så kom idén flygande.. En zinkhink fylld med blommor... DET skulle jag ha! Det skulle bli helrätt! Så strax hemma, så kändes det bara bra att börja varva ned och ställa om från träning till annat! Tillsammans plockade vi en stor bukett blommor, och se så fint det blev! Satt även den här kvällen i fåtöljen, ikväll var det för se, och att njuta av doften från de vackra blommorna, Jättenöjd!

Mårbackapelargoner...

Efter SikkanJanssons inlägg i arbetet med att måla hyllorna; läs under "piffas till" så förstår ni!... Blev det till sist så här bra när Mårbackapelargonerna fick sin rättmätiga plats i det underbart vackra hallfönstret! Ett fönster som har tre jättefina små spröjs på övre delen och som med sitt lite ovanliga utförande ger en känsla från förr... Myser nu där i min rottingstol och summerar dagen som varit mer än bra! Speciellt tack vare besöket av underbara vänner från både Gonäs och Nora..skratt och samtal om livet berikar verkligen både kropp och själ.

Motorer, livets guldkant!

Imorse packade L och jag fikakorgen, styrde sen kosan mot Strängnäs och SM i Rallycross. En enda fråga: HUR BRA DAG KAN MAN HA?? Alltså det var jätteroligt!! Vi gick i depån, pratade med lite kompisar, käkade hamburgare, drack vårt kaffe och mumsade underbart goda äggmackor, lät solen ge oss lite färg, pratade om allt möjligt, satt tysta, njöt..men framförallt. FRAMFÖRALLT. Vi såg en helt fantastisk tävling. Den var verkligen perfekt välorganiserad, och körningarna var kanonsnygga. Bilarna häftiga och stämningen på topp. Om ni scrollar ned lite i inläggen så kommer ni att hitta Fredrik Tigers SM final i Arvika förra året, samme förare var med idag, och jag kunde inte låta bli att ta några foton. Kolla in motorn alltså! nästan 3,3 liter med 425!! hkr...Och ljudet den ger ifrån sig är bland det häftigaste jag hört från en rallycrossbil. Det slår naturligvis inte en potent Volvo 240 inte. Nej nej! Den som trodde det, trodde fel! SMILE! Skämt åsido. Hans BMW är verkligen bland det grymmaste jag hört. Sen tog jag en bild inifrån bilen.. Jag kan inte hjälpa det, jag är 43 år, inte varit på en rallycrosstävling på nästan 10 år, och jag borde kanske skärpa mig!! Men JAG ÄLSKAR DET!! Jag känner verkligen hur jag saknat det!! Tack L. För allt. Igen.

Resande fot...

Nyss hemkommen från Stockholmsarbetet..på Vårdförbundet satt vi idag med styrelsemötet för SEORNA. Det var mycket intressanta diskussioner och jag fick med mig lite skrivjobb hem. Så imorgon ska jag ta tag i protokollskrivning och lite mailande. Ikväll är jag mest trött efter en intensiv dag. L och L är på utbildning så L kan börja övningsköra.. jag kan förundras att tiden går så fort.. att min lilla sötnos som nyss var pytteliten ska ut i trafiken och ratta Peugeot GTI.. huvaligen! Så snart kommer dom hem, då blir det prat och skratt en timme eller två.. sen är det dags för sovning.. upp jättetidigt och fara till Linde! Resande fot är ett begrepp som poppar upp när jag tänker över tillvaron...men snart är det semester..då...då ska vi resa söderut...och rensa ogräs!! Det blir faktiskt både roligt och skönt. Det vet jag.

SikkanJansson på vift...

Vår lilla Sikkan Jansson sitter numer i band när hon är ute.. idag hade jag knytit fast bandet i dynan till min Badenbaden...lillSikkan låg ute i skuggan av en stor buske i flera timmar... det syntes riktigt ur hon njöt av luften och värmen..Själv satt jag i stolen och läste Svd länge länge...jag njöt oxå av luften, värmen och lugnet..sen skulle jag gå in en sväng... och inte vet jag vad som hände, när jag tittade ut fick jag syn på hur Lilla SikkanJansson av någon outgrundlig anledning fått fart och rivit omkull badenbaden och dessutom dragit med sig dynan ur stolen, rakt ut på gräsmattan!! Med rest ragg och svansen burrig som en flaskborste stod hon där mitt på gräsmattan med en stor dyna på släp!Stark som en stor björn!! Vad som fått fart på henne.. av det syntes ingenting till. Det var borta. Puts väck! Jag och dottern skrattade gott, Sikkan såg mer än nöjd ut..sen bar vi in henne och gav henne lite god skinka..nu ligger hon intill mig i soffan... styrka kommer inifrån. Ibland blir man överraskad över vad som finns! Mycket överraskad!!

Många lediga dagar...

Vilken underbar ledighet och helg det varit! Det har varit sena kvällar på altanen, sköna frukostar med mycket prat, fikat med kompisar, promenerat i solsken med en glass i min hand, gått i vattnet invid strandkanten och bara känt hur bra jag mår.. Ett gott skratt med grannarna, god mat, jordgubbar och rosé i glasen, och sen känslan av att hinna med. Ja, hinna med! Mina arbetsdagar är mycket långa, och det känns många gånger som att leva i ett undantagstillstånd hemma..jag varken orkar eller hinner det jag vill..men de här dagarna har jag hunnit med mitt hem, som att sätta plantor, tvätta maskin efter maskin, och städa sådär riktigt ordentligt.. för mig är faktiskt även det viktigt. Att jag får ha fint runtomkring mig. Många skulle nog protestera och säga att det inte spelar nån roll med städning och så..men för mig är det något som jag blir glad av, och som jag mår bra av. När det är ordning och reda. Så de här lediga dagarna har haft ett innehåll av allt! Och nu är jag på väg att åka till Linde igen..har ungefär två timmars ledighet kvar, och jag tänker avsluta dagarna med en riktigt bra skiva i bilen, spela på hög volym och sen njuta av resan..Det är en värdefull tid. Det är min tid. Och jag vill inte spilla bort en enda minut..

Knipesgård...

När jag flyttade från huset så trodde jag aldrig att jag någonsin skulle få bo så fint igen. Men ödet ville annorlunda..ett telefonsamtal och så hade jag fått något så himla fint att det överträffade alla mina förväntningar..Nu bor vi alltså här i vårt söta lilla hus inne på en fantastisk gård med tillsammans med fyra andra familjer, som dessutom visade sig vara helt underbara människor!..Så i strålande vackert väder fotograferade jag från våran fina gård..efter att jag lagt ut inlägget ska jag sätta mig i en badenbaden, dricka kaffe och läsa lite Svd och helt enkelt bara njuta av mitt liv.. Ha en underbar dag alla ni som hälsade på hos oss idag! Jag längtar efter att ses... Kraaam!!

Timovolvo...

För snart 100 år sedan körde jag rallycross.. det hade börjat med ett par år på folkracebanorna som juniorförare, sedan ville jag ta steget upp och köra lite fortare och ha en lite bättre bil. Med hjälp av fantastiska föräldrar och bra sponsorstöd kunde jag skaffa mig en riktigt bra Volvo. Med Timomotor. Timo. Finskemotortrimmaren från Haninge. Vi fick direkt en jättefin kontakt! Han blev lite som en extrapappa för mig på tävlingarna.. på SM-tävlingarna hade han Stefan Johansson, Mats Olsson, Göran Lind och mig att hålla sina vingar över... han var vid vår buss, drack kaffe och pratade.. han pratade sin Stockholmsdialekt och han brukade skoja och säga; "Fan Maria...du kör ju lika fort som skogsmössen..." Han syftade då från sekundstriderna i Back-SM tävlingarna blandannat i Uddevalla där dom duktiga rallytjejerna Lotta Lundqvist, Lisbeth Kerttu och Yvonne Hultgren tävlade i samma klass som mig..Jag kan idag känna en stolthet och värme när jag tänker på honom och hans fantastiska stöd. Han skojade med mig, gick banan med mig..Han tog fram stetoskopet och lyssnade sig till inställningar, skruvade på mina stora weberförgasare och trixade med det mesta. En osynkad, ruskigt bra växellåda fick jag överta efter SM-vinnaren Mats Olsson ( med på bild ), kamaxel som heter duga, en topp som verkligen kvalade in bland värstingarna..avgassystem likaså..och att vi dessutom hade tillgång till hans härliga verkstad i Stockholm när det krånglade till sig, eller grejora behövde en genomgång var fantastiskt. Men det absolut finaste, och det som jag minns allra allra mest var hans kunnande, humor och oerhört varma hjärta. Timo finns inte längre bland oss, men i motorkretsar är Timo en legend, han kunde trimma Volvo som ingen annan vare sig kunde eller kan, vilket gjorde att han hade respekt med sig var än han gick.. Jag har känt att jag är stolt att jag hörde till hans team..på den tiden, för 100 år sen. Men ikväll blev den känslan ännu ännu starkare, när jag söker på Timo Volvo på Youtube och finner ett bildgalleri.. ett bildgalleri som Timos motor lagt in för ett par år sen,..det är fem minuter bilder från hans historia..Timo i trimmartagen, mekarna på verkstan, SM-vinnarna, hans Salt och Peppar som han alltid pratade om... Stefan Johansson..och tro det eller ej, men jag finns med..det kan vara från SM-finalen i Film, en gul Volvo..jag tror knappt att det är sant. Jag är hedrad, och verkligen jättejättestolt!! Jag önskar jag kunde träffa honom igen, prata med honom, se honom. Men det går inte...är så tacksam för att jag fick möjligheten att lära känna honom..han lever för alltid i mitt hjärta. Och han gjorde verkligen skillnad! Timo, den bäste av dom alla.

En ledig dag...

Vakande efter en god nattssömn...åt en trevlig frukost med tjejerna, L och F. Senare bar det iväg i lilla Skutten, fullproppad med fyra tjejer å jag, tant.. till ett ställe mitt på skogen mellan Björsjö och Snöån..tjejerna skulle tillsammans med sina klasskamrater gå en långpromenad som avslutas 22.00 ikväll..därefter for jag till Elbolaget och min kompis A för att prata lite om ditt och datt..sen kom mamma och pappa för att gratulera mig på födelsedagen lite i efterskott, och det var som vanligt jättetrevligt! Därefter raka spåret till planthandeln och väl hemma satt sonen och hans kompis i soffan och hade kokat gott kaffe, vi fikade tillsammans och det var jättemysigt. Sen var det dags att ta itu med plantorna, och det är vad jag sysslat med sista timmarna, förutom att ha pratat och skrattat med mina osedvanligt mycket trevliga grannar! Nu sitter jag här lite lagom trött och nöjd. Ska jag fortsätta eller ska jag bara luta mig tillbaks och njuta av resten av dagen? Klockan 22 ska jag ju hämta tjejerna.. så jag tror faktiskt det blir så..jag struntar i att göra mer nytta idag och bara mår gott.. Jag tar Lilla Skutten och far söderut..andra åker till Thailand, och jag, jag åker till Grängesberg!!

Ecodriving - glöm det!

Klockan är jättemycket och jag borde gå till sängs... men sitter istället och kollar på rallycrossklipp på Youtube!! Hittade massor!! Kan helt enkelt inte låta bli att dela med mig...börjar med det här från Arvika 2010. Ni får hänga med i en A-final med Fredrik Tiger och hans BMW. För längesen..när det begav sig, satt jag på samma startplatta i min Volvo och väntade på grönt ljus...trots att det som sagt var längesedan, kan jag fortfarande känna den underbara känslan av ljudet från en trimmad motor.. och grus som smattrar mot plåten och bilarna framför eller bakom..varvljud som fyller hela bilen och hur man sitter fastspänd, ett bestämt tag om ratten.. snabba växlingar och slitet mot mål.. ja... minst sagt superhärligt!!! Höj volymen... Se, lyssna och njut, för det här Rallycross! Och det kommer mera!

En dag vid banan..

Det var många år sedan jag var på en folkracetävling, men i lördags bar det iväg till Hedparksbanan i Tyfors...på avstånd hörde jag hur starten gick i första heatet och mitt hörselminne väckte andra minnen till liv,.. vi promenerade in i depån och letade upp en bra plats att sitta på.. och medan vi satt där i varsin stol vid banan och tittade på heat efter heat så kunde jag känna en slags längtan tillbaks.. till människorna, banorna, bilarna, depåerna, tävlandet och allt annat som hör till. På tio femton år har jag kommit ifrån allt. Och att för ännu längre sen, gå från aktivt tävlande till inget alls, gör att det känns ovant att "vara ute vid banorna igen"..de flesta förare och team från förr finns inte längre kvar, man känner inte så många..och är man van att vara vid banor som tävlande och nu vips är publik, blir det lite annorlunda.. många som tävlat och slutat kan nog intyga detta...men som tur är finns det både goda vänner och snälla omtänksamma släktingar som tar med en in i gemenskapen igen. Och det värmer jättemycket! För blir det så där gott och bra att vara ute igen.. Så rätt vad det är sitter man kanske där igen.. i en riktigt bra Volvo och bara längtar till 30-sekundersskylten visas och grön lampan tänds! Mmm vi får se... vi får se...

Uppdrag operation...

För ett par månader sedan fick jag ett telefonsamtal från valberedningen i SEORNA, jag hade blivit nominerad till en styrelseplats i föreningen och de undrade om jag tackade ja,..jag tvekade inte särskilt länge. Föreningen driver exakt de frågor som jag sedan början av mitt yrke alltid intresserat- och engagerat mig för. Så att eventuellt få en möjlighet att vara med och nationellt påverka utvecklingen för Svensk operationssjukvård och yrkesprofessionen i sin helhet kändes som ett mycket roligt, men framförallt oerhört hedrande uppdrag! Så i fredags åkte jag till Stockholm för att delta på årsmötet. Det blev en mycket bra dag. Jag träffade sittande styrelse och distriktsrepresentanter från hela landet, och vi hade oerhört bra diskussioner om yrket och framtiden. Vill ni veta mer om föreningen så titta in på www.seorna.se Det finns mycket att läsa! Så när jag sen ett antal timmar senare satt mig på tåget hem, kunde jag konstatera att jag blivit vald, och nu har ett jättespännande, stimulerande och utvecklande uppdrag framför mig. Lägger ut en bild jag hittade på google på en operationssjuksköterska och en kirurg i arbete. Och väl hemma..så firade jag solo i mitt söta lilla hus på Knipes, precis som Therese sa; med ett glas vin och lite ostbågar! Sen gick jag trött, men nöjd och glad och la mig. För vet ni, Det känns som det öppnats en ny dörr... och det känns jättefint.

Äntligen lördag...

Tänk så man kan längta till en dag...ikväll har vi gårdsfest på Knipes! Det blir alla grannar, grill, vin och kuligheter!! Kan väl inte hitta på nån bättre låt än den här.. å tänk på sista textraden... För så är det!!; Snart är det lördag igen! Å då L!! Längtar...Kraam!!

Hjälp! Jag är i Frövi!!

Jag knatade som vanligt till tåget på morgonen, trött men ändå vid relativt god vigör..och så fort konduktören kontrollerat min biljett, satt jag som vanligt i öronpluttarna och satte mig tillrätta för en skön halvslummer fram till 7.10. Jag minns hur vi passerade Grängesberg och Ställdalen. Men efter det..ingenting! Tittade sen lite sömnigt upp på klockan i tåget och såg att det stod 7.16. Läs; 7.16! Tåget stannar i Linde 7.10!! Min första tanke... Är tåget försenat? Sen...Men kära värld..var är jag? Tittade mig yrvaket omkring, och med tvärt uppspärrade ögon studerade jag skogen som passerade utanför tågfönstret. Jag kände inte igen den. Skogen alltså! Hjälp! Var är jag?? På väg till Örebro?? Neej, det kan inte vara möjligt!! Tittade ut igen. Kanske... kanske jag känner igen mig om jag tittar noga.. jag tittade.. stirrade rätt ut bland träden och husen som passerade. Men inte. Inte!! Nä det här är inte möjligt! Jag ska ju till jobbet! Solan!! Jag måste ringa Solan!! Jag kan ju inte sitta här! Ville ropa, Släpp av mig!! Nu!!! NU!! Med en stor portion självbehärskning tittade jag mig omkring med vad jag tror! självklar blick på alla pigga och pratande resenärer.. för det var ju så, att jag vaknat i rätt tid och snart skulle stiga av. Ja eller hur? ELLERHUR!! Och nästa intressanta fråga är när snart är? och kanske den främsta frågan; VAR?? VAR skulle jag stiga av och HUR skulle jag ta mig tillbaks?? Tåget rullar fram som på tjära och jag har inte en aaaning om var jag är... men rätt vad det är hör jag; "nästa station Frövi.. Frövi.." Å raskt står jag i givakt när dörrarna öppnas och snabbt står jag på perrongen. Och jag kan tillägga, det var inte många som gick av.. det var bara en! Sen var det dags att ringa ett samtal..till snällaste Solan ... "Hej,,det är Mimmi,,, Solan med glad röst: Hej Mimmi! //Jag fortsätter... "Du,,jag vet inte hur jag ska säga det här,...men... eh...jo..jag är i Frövi.." Solan svarar omedelbart: "Men Mimmi,I Frövi! Vad gör du i Frövi???" " Jag somnade..." Sen brast vi ut i ett underbart skratt! Hon skrattade och jag skrattade! Och ni kan ju tänka er hur det gick när jag kom tillbaka till jobbet efter en lång sightseeing med buss.. Det blev många som fick sig ett riktigt gott skratt.. och jag. Jag fick mig ett minne för livet!

En stund på jobbet...

Idag hade vi operationssjuksköterskor kvällsmöte, ett möte där dom som varit på utbildningar fick redovisa och berätta nyheter för oss som varit "på sal"! Och det redovisades från utbildningar i Medicinteknik, trauma frakturkirurgi, ortopedi och organdonation, kollegorna var jättejätteduktiga när dom redovisade! Sen kom en representant och visade oss plattor och skruvar som används vid craniala operationer.. Jag har sagt det förut, jag säger det igen. Jag känner att jag har fått världens bästa jobb. Så mycket intressant heela dagarna. Låter kanske högtravande, men jag TYCKER verkligen så! Att jobba i ett starkt team.. Mot samma mål. Att hjälpa så att en annan människa kan få må bättre, eller kämpa för skillnaden mellan liv och död.. Hmmm...Jag tror jag ska berätta lite mer nån dag vad en operationssyster egentligen GÖR om dagarna.. I vilket fall som helst, sen mumsade vi sallad, drack kaffe å klämde i oss lite god vetekrans som efterrrätt.. Dagen blev lång... åkte 6 å kom hem 21. Men dagen blev bra. Riktigt bra! Igen. Sen längtar jag till imorgon.. Den dagen kommer oxå att bli bra. Jättejättebra!

Äntligen... sköna lördag igen...

Här kommer en underbart rolig och glad låt att lyssna till..som jag brukar säga; höj volymen och digga med!!

Istället för gardin..

Det här med gardiner och vad som passar var, är inte alltid så lätt..den här enkla och lite annorlunda lösningen passade jättebra i rummet... jag lindade gröna blad runt två zinkhjärtan, och från att dessa hjärtan suttit på väggen hamnade dom istället i fönstret! Det finns huur mycket roliga saker som helst att pyssla med! Om ni tittar längst ut till höger i bild...ser ni? Det är en gammal fönsterbåge som snart kommer att få en fin plats i rummet intill ena soffan... kommer bli såå fint att få det plats..längtar...

Måndagsmys...

Imorse strax efter klockan 5,när jag satt och drack kaffe singlade små vita snöflingor till marken..det syntes att det var kyla i luften.. arbetsdagen var jättebra och jag gick till tåget som vanligt. Men idag inträffade det som inte inträffar särskilt ofta med Tåg i Bergslagen. Tåget var försenat. Över en timme!! DET var inte alls kul. Så det var bara konstatera fakta och börja trava runt i Lindesberg i snålblåst och kyla.. så när väl tåget kom till perrongen var det en rejält genomfrusen Maria som klev på.. brrr så jag frös.. Men eftersom tåget är varmt och man har tid att tänka på allt mellan himmel och jord så dröjde det inte särskilt länge förrän jag mådde bra igen! Så nu när jag kommit hem sent omsider och barnen har ätit och pratat om dagen som varit kändes det som en mycket skön tanke att tända en brasa i den underbart fina Bergslagskaminen som verkligen pryder sin plats i rummet.. så här sitter vi i sofforna och mår gott och av värmen som sprider sig i rummet, och sen njuter av det otroligt vackra skenet som bara en eld kan ge.. Förresten på tal om att bli varm. Jag har idag fått startbekräftelse för Vårruset i Örebro!! Å huur ska deet gå?? Min arbetskompis EG och jag tänkte om vi skulle kunna ta till taktiken som sköldpaddan använde när hon tävlade mot en kanin! Vet ni hur hon gjorde?? Om inte...Jag berättar det sen!

Söndagkväll...

Sitter i vår vita fina soffa och tänker på helgen som varit..tvn är på och min L sitter vid sin dator..Sickan Jansson ligger intill och sover gott.. känns fint.. Imorgon kanske man får frågan; hur har helgen varit? Ofta svarar man kort.. den har varit bra. Men tänk om man skulle få tid att berätta hur helgen EGENTLIGEN varit! DET skulle göra skillnad...I fredags var jag till frissan, och det är alltid så efterlängtat av mig. Det går väl inte att göra så mycket åt "vraket", men vårt prat och våra skratt. DET ger så energi! Sen for jag till Face it och fixade mina oregerliga ögonbryn.. fick då förmånen att pyssla om en supersupersöt liten hundvalp som hette Molly innan det var dags att luta ned sig på den sköna britsen i skönhetssalongen och få lite puts och klokroligt prat! Sen dundrade jag iväg i J buss.. glad i hågen..mot Evägen..träffade en god vän. Våra liv har krokat ihop på många sätt sedan jag var tio tolv år...och när vi fikat och pratat i timmar var det bara att inse att situationer i hennes liv och mitt liv fortfarande bevisar att vi är "bounded forever"..för en av anledningarna handlar kanske om skillnaden mellan liv och död.. Och vad vet vi? Vad vet vi om allt som händer mellan himmel och jord?? Sker våra sammanträffanden av en slump eller är allt förutbestämt?? Jag tror faktiskt på det sista..svindlande tanke! Hur som helst. Hon och hennes man hade renoverat sitt kök. Och det var sååå fint!! Sen vidare till ett annat liv. Och vidare igen. Till lugn och ro. Det var skönt., Väldigt väldigt skönt. Så efter en upplevelsefredag, en lång lördag och därefter skön söndag.. sitter jag nu här i vårt lilla söta hus och faktiskt längtar till mitt jobb..som jag stortrivs med.. det här måste bara vara det man kallar Sköna söndag.. KAN inte vara något annat. Livet när det är som bäst! Lev livet med omtanke! What comes around, goes around...

Mer än tusen ord...

Operationsprogrammet var inte så stort i torsdags, så jag hade tur att kunna ta ett par timmars kompledighet.. fick ett fantastiskt erbjudande på min mobil som jag inte kunde motstå; en jättefin resa med underbart sällskap.. Sen väl hemma, en skön dusch och sen 16-årskalas för min Lina. Dom hade lagat tacos och sen fick hon presenter som gjorde henne så glad!! Ordspråket stämmer.. En blomma säger mer än tusen ord! Så vackert.. Tack L.För allt.

Väga på vacker våg..

Se vilken fantasiskt fin våg jag fick att världens bästa H! Den passade superbra på sin plats vid bakugnen i vårt kök..

Knutna band...

Vilken överraskning jag fick när R och hennes dotter E stod utanför vår dörr. Jag blev såå glad!! Vi pratade och skrattade, tittade runt i mitt söta lilla hus och satt sen vid köksbordet och resonerade om livet och ditt och datt.. och se på fotot..vilken jättejättefin present de hade med sig! En så vacker ängel.. Och när jag sitter och ser på dessa två vid mitt bord.. kommer tanken automatiskt.. Änglar finns. Mitt ibland oss.. livs levande.. och att få knyta band till dessa underbara änglar är en gåva så stor så stor.. Jag känner en djup tacksamhet och värme för alla mina vänner.. underbart äkta fina människor som finns i min närhet.. alltid beredda att fälla ut sina vingar som skydd... Tack snälla för att Ni finns.. alla mina änglar. Ni vet vilka ni är...Jag hade inte klarat mig utan er...