En glädjens ängel...

Vi hade varsin sten i våra bröst..idag föll de..men det var först när stenen var borta jag insåg med vilken tyngd den funnits där..så nära nära mitt hjärta..nu är den försvunnen, och allt blev liksom gladare, roligare och mycket mycket lättare..det blev så mycket bättre på nåt sätt..inuti. Så nu sitter jag här i min fina vita soffa och tänker tillbaks på kvällen och timmarna med en livslevande ängel..en ängel jag väntat på så himla länge länge..För oss spelar det ju ingen roll att det finns ett x framför.. "Livet är inte dagarna som går...utan dagarna man minns". Tack min älskade s. Nästa vår kommer blåmesen flytta in. På riktigt.