Hjälp! Jag är i Frövi!!

Jag knatade som vanligt till tåget på morgonen, trött men ändå vid relativt god vigör..och så fort konduktören kontrollerat min biljett, satt jag som vanligt i öronpluttarna och satte mig tillrätta för en skön halvslummer fram till 7.10. Jag minns hur vi passerade Grängesberg och Ställdalen. Men efter det..ingenting! Tittade sen lite sömnigt upp på klockan i tåget och såg att det stod 7.16. Läs; 7.16! Tåget stannar i Linde 7.10!! Min första tanke... Är tåget försenat? Sen...Men kära värld..var är jag? Tittade mig yrvaket omkring, och med tvärt uppspärrade ögon studerade jag skogen som passerade utanför tågfönstret. Jag kände inte igen den. Skogen alltså! Hjälp! Var är jag?? På väg till Örebro?? Neej, det kan inte vara möjligt!! Tittade ut igen. Kanske... kanske jag känner igen mig om jag tittar noga.. jag tittade.. stirrade rätt ut bland träden och husen som passerade. Men inte. Inte!! Nä det här är inte möjligt! Jag ska ju till jobbet! Solan!! Jag måste ringa Solan!! Jag kan ju inte sitta här! Ville ropa, Släpp av mig!! Nu!!! NU!! Med en stor portion självbehärskning tittade jag mig omkring med vad jag tror! självklar blick på alla pigga och pratande resenärer.. för det var ju så, att jag vaknat i rätt tid och snart skulle stiga av. Ja eller hur? ELLERHUR!! Och nästa intressanta fråga är när snart är? och kanske den främsta frågan; VAR?? VAR skulle jag stiga av och HUR skulle jag ta mig tillbaks?? Tåget rullar fram som på tjära och jag har inte en aaaning om var jag är... men rätt vad det är hör jag; "nästa station Frövi.. Frövi.." Å raskt står jag i givakt när dörrarna öppnas och snabbt står jag på perrongen. Och jag kan tillägga, det var inte många som gick av.. det var bara en! Sen var det dags att ringa ett samtal..till snällaste Solan ... "Hej,,det är Mimmi,,, Solan med glad röst: Hej Mimmi! //Jag fortsätter... "Du,,jag vet inte hur jag ska säga det här,...men... eh...jo..jag är i Frövi.." Solan svarar omedelbart: "Men Mimmi,I Frövi! Vad gör du i Frövi???" " Jag somnade..." Sen brast vi ut i ett underbart skratt! Hon skrattade och jag skrattade! Och ni kan ju tänka er hur det gick när jag kom tillbaka till jobbet efter en lång sightseeing med buss.. Det blev många som fick sig ett riktigt gott skratt.. och jag. Jag fick mig ett minne för livet!