Plötsligt händer det..

Som ni säkert redan har förstått så älskar jag verkligen mitt arbete som operationssjuksköterska! Och jag trivs som fisken i vattnet på min arbetsplats, på alla vis! Och för ett par månader sedan dök det upp en annons på vår anslagstavla på jobbet om en deltidstjänst som utbildningssjuksköterska på op/an/iva kliniken. Och eftersom jag oxå tycker om att syssla med utbildningsfrågor, och tanken var att tjänsten skulle kombineras så att man skulle vara ute i klinisk verksamhet, så kände jag att den här tjänsten måste jag bara söka! Det får gå som det går. Så jag skickade in en ansökan. Går det så går det! Det var i maj. Tiden gick, och en dag blev jag kallad till intervju..den gick ganska bra. Har uppriktigt gjort bättre ifrån mig, men det kändes iallafall ok. Inte katastrof. Inte alls. Men som sagt. Det har gått bättre. Tiden gick och inget hördes. Så när semestern sen kom, och passerade och fortfarande inte ett ljud, så hade jag helt slagit jobbet ur hågen. Men när jag i tisdags återkommer till jobbet efter min sköna ledighet fanns några rader från bitr verksamhetschefen på min jobbmail. Hon ville träffa mig. Min första och egentligen enda tanke var bara att hon ville träffa mig för att säga; "Tack. Men nej Tack". ...så knatade jag till hennes kontor, och eftersom jag totalt slagit allt ur tanken så var inte alls beredd på hennes ord. "...Vi vill jättegärna att du tackar ja till det här uppdraget,..". GULP! HJÄÄLP! OJ!! Jag blev totalt överrumplad! Men samtidigt SÅÅ himla glad!! Glad och pirrig! Men tro mig! Så glad jag är att jag sökte! För hade jag inte gjort det.. så hade jag inte ens haft en chans..Så snälla snälla ni. Dyker det upp nåt som verkar spännande. TESTA! Det kan bara bli nej. Och det är inte hela världen. För plötsligt händer det och då får man ta sitt beslut då! Jag tog mitt beslut efter en viss eftertanke.. och jag sa ja. Ja till något nytt, lite läskigt, spännande och samtidigt mycket mycket utvecklande! Jippi!!