En dalkullas berättelse..

På en jättefin gård i stan står ett litet sött hus. Och vi har turen att få bo där.. När du hälsar på här, kommer du att kunna läsa om livets strapatser, berättelser om livets goda, men även livets svåra, Berättelserna varvas med bilder, och en hel del bra musik.. Inredning och annat pyssel är naturligtvis självskrivet.. Så Hjärtalikt Välkommen att titta in... Vårt hem är min borg!

söndag 17 juli 2011

Smultron på ett strå...

Jag kan inte minnas när jag sist trädde smultron på ett strå... måste ha varit när jag var barn.. och idag på vår långpromenad kunde jag helt enkelt inte motstå längtan när de röda vackra smultronen fanns överallt utefter vägen... ett efter ett trädde jag dem på ett strå, och för varenda ett kändes det som att jag inte ville att strået skulle bli fullt.. det kändes så fint på nåt vis...jag kan minnas känslan i mina fingrar när jag plockade dem och sedan försiktigt satt dem på en rad...lät det ta tid...höll det vackra röda strået i min hand, och vi fortsatte sen att gå.. Jag lät det dröja en ganska lång stund innan jag smakade på dem.. ville liksom fortsätta längta på nåt vis, hålla fast i känslan,.... men till sist var jag bara tvungen...De smakade ljuvligt, underbart och så jättejättegott... Livets Lycka är bara det enkla... Jag är glad för att vi tog vår promenad..utan promenad, inga smultron på ett strå...

2 kommentarer:

  1. Hej!
    Hoppas Du har det bra!
    När jag hade Nova så var vi ute på promenader o plockade smultron o trädde på grässtrån....

    Nova älskade smultron så det gällde att plocka med en hel del hem, så vi kunde dela.....

    Kul att det händer så mycket omkring dig!
    Jag är in ofta på din sida o kollar.

    Kramizzzzar
    Suzanne

    SvaraRadera
  2. Hej Suzanne! Vad roligt att du tittar in till mig och skriver nån rad ibland. Jag blir verkligen jättejätteglad!! Har börjar åka på lite biltävlingar igen, så det kommer kanske inte att dröja förrän vi ses. Jag hoppas verkligen det!! Vore superroligt. Hälsa Göran!

    SvaraRadera