Vintertvätt..

Året är 1889, kvinnorna trotsar den svåra vinterkylan och går tillsammans till bäcken. Där tänder de en eld och förbereder den stora grytan med vatten och lut. När vattnet är tillräckligt varmt börjar deras hårda arbete. Med skurborste, tvättbräde och klappträ står de på sina knän i kylan av den snötäckta bryggan. Deras fingrar fryser svårt, men trots vintern måste lakanen tvättas. Intill bryggan rinner den kalla bäcken där lakanen sedan sköljs. Med starka kvinnoarmar bär de sina blöta lakan i stora korgar tillbaka till sina hem. De får hänga tvätten i kalla vindsrum, för att sedan när lakanen behövs, ta ned dem i köket där vedspisen värmer. Som stora tygskivor står de efter köksväggen tills värmen får dem att sjunka ihop mot golvet… Till sist har lakanen torkat så att sängarna åter kan bäddas rena och sköna igen. Detta liv och arbete kräver något som jag aldrig tror vi någonsin kan föreställa oss och beskriva i ord. Och att begära att vi ska förstå är alldeles för mycket. Vi kan bara med ödmjukhet och stolthet över våra förfäder lyssna på historien.. Tack kära svärmor för en jättebra eftermiddag i den varma ljusa tvättstugan. Torktumlare, tvättmaskiner, torkrum, varmt vatten och inga kalla fingrar.. Allt fanns och dessutom...Tack för att Du berättade för mig om din mormor, om hur det var förr. Att tvätta i en bister vinterkyla.