Nu är det riktigt kallt...

Imorse när vi vaknade hade vattnet frusit...vi har varit med om det tidigare och vet vad det innebär...suck! Den gången fick vi ta hjälp av grävmaskin och sänka vattenledningen, men tydligen var det inte tillräckligt. Vet inte. För nu är det dags igen. Min man är nog världens bästa och envisaste. Visst, klockan är 19.20 och vi har fortfarande inget vatten. Men han ger inte upp och vi fick tillsammans en liten känsla av hur det måste varit förr i tiden när dom som bodde på gården fick gå till brunnen för att hämta sitt vatten. Vi var ut i kolmörkret i 25 graders kyla, stod på knä i meterdjup snö och blickade ner i den djupa svarta vattenfyllda brunnen. Kan det vara bottenventilen??..den har ju trasslat förut! Drog försiktigt i repet till vattenslangen för att få upp änden. Men utan förvarning lossnade repet från slangen och slangen försvann ned i djupet av brunnen.Vi hann se att bottenventilen också lossnat... Bedrövade tittade vi ned i brunnen. Tysta la vi på brunnslocket..och gick in. Min man tog en whiskey och jag satt och tittade på.Kändes bara bedrövligt. Vinterkylan biter mer nu än någonsin! Och vi har inte något vatten. Säkert på flera dagar... Tack för tåliga barn och en underbar man. Imorgon är en ny dag. Då kämpar vi vidare. Det måste varit tufft förr i tiden. Nu har vi allafall ett par dunkar vatten. Inomhus.