Tablett Albyl...

Titta vilken jättefin burk min dotter köpte i present till mig på en loppis! Jag blev jättejätteglad!! Tack vännen!! I burken ska jag lägga ned såna där goda strongtabletter...ni vet dom där som smakar sådär riktigt stark mint.. å så ska jag öppna den bara vid högtidliga tillfällen... Lyckan finns i de små tingen...

En liten skyddsängel..

Vårt fönster..

När julstjärnorna plockades ned kändes det så himla tomt i fönstret..Satt istället upp de här fina fönsterlamporna i zink som jag köpt hos Mandelblom i Sörvik...Jättefina!

I mina tankar..

"Som barn när vi ännu har tid

i överflöd

är vi inte medvetna om det.

Vi njuter dagarna

utan att räkna dem.

Ju färre sandkorn

som återstår

i livets timglas,

desto långsammare

och tydligare

kan vi se dem falla"

Mormors fina burkar i porslin och dricka kaffe på fat..

När jag var liten och brukade hälsa på hos min mormor och morfar, minns jag hur otroligt fina jag tyckte deras burkar i porslin var..de stod alla femton så fint i en hylla på väggen köket.. Jag minns också hur min morfar drack sitt kaffe från fat medans jag som liten nybörjarläsare, stolt brukade läsa orden på alla burkar högt för honom. Eftersom det såg så spännande ut att dricka från ett fat... så visade han mig sen hur man skulle hålla fatet på några fingar...svårt var det... och liksom sörpla i sig sitt kaffe... Med lätthet kan jag ta fram känslan från stunder i köket tillsammans med dem, och jag känner hur mycket jag saknar dem... "även om man letar vida omkring hittar man alltid lyckan alldeles i närheten och bland sådant som ligger inom omedelbart räckhåll"

Uppleva Formex..

När min vän L frågade mig förra sommaren om jag ville följa med henne på "Formex" till hösten..och la till; Du kommer att älska det!....var jag helt ovetande om vad som väntade mig!

Så i höstas åkte vi på en helt UNDERBAR heldag i Stockholm!

Med stora ögon kunde jag konstatera att det var hur många grossister som helst, både från Sverige och Danmark på ett och samma ställe, med spänning såg vi de nya trenderna, vimlade runt bland massor av inköpare till inredningsbutiker. Stora som små. Vi besökte underbart inspirerande montrar inredda som jättefina rum. Drack kaffe och pratade med vilt främmande människor, men med ett gemensamt intresse. Inredning.

Åååå det var så jättejätteroligt!! Jag är så glad för att jag fick följa med dig.

Det var ett minne för livet. Tusen tack L!

Bara att vänta...

Hjärtat på bilden är gjort av näver och flätad pil, och är ett fint minne från Formexmässan i höstas!!

Inför julen var det en superfin adventsljusstake med grön mossa, blockljus dekorerade med bruna snören... Nu är julen undanstädad...Och jag har idag planterat härliga vårlökar i det fina hjärtat.

Det känns så himla skönt när jag tänker på att våren snart är här. Bistra januari är nu över, februaridagarna brukar gå ganska fort och plötsligt sitter vi intill husväggen och lapar sol i mars...den som väntar på något gott...

Gammal blir som ny..

Med lite vit färg och spetsar kan man trolla fram en hylla till köket!

En väska fylls med historia..

Nu är min gamla och fina resväska packad och klar, fylld med historia och spetsar från förr.

Redo att packas upp närsomhelst...

Små och fantastiska upptäckter..

Varje gång jag tittar runt på vår loge gör jag små men fantastiska upptäckter! I ett hörn på övervåningen fann jag idag dagstidningar med årtal från 1944 och framåt! Det var faktiskt som att öppna en present..jag var jättenyfiken! Nyheter från när mamma och pappa var små kändes verkligen spännande att läsa. Trots att det egentligen inte är så längesedan, så var det på något sätt som att kliva in i en annan tid. Med förundran såg jag för första gången en ransoneringskalender, med overklighetskänsla läste jag hur nära vi var andra världskriget, och om hur president Churchill besökt Frankrike och uttryckt sin maning om ”enighet”. Och trots tuffa tider i Sverige, fanns där också att läsa om glädje och nöjen, som tex annonsen för biopremiären av Sveriges första segelflygfilm ”Örnungar” med huvudrollsinnehavare Alice Babs. Annonsen är verkligen jättefin! Och en annan rolig sak: telefonnumret till biografen är fyrsiffrigt! Min första nyfikenhet har åtminstone stillats en smula, men nu ska jag lägga dessa tidningar i en gammal fin resväska från förr. För att jag sedan när som helst, åter ska kunna göra en spännande resa tillbaka i tiden..

Vintertvätt..

Året är 1889, kvinnorna trotsar den svåra vinterkylan och går tillsammans till bäcken. Där tänder de en eld och förbereder den stora grytan med vatten och lut. När vattnet är tillräckligt varmt börjar deras hårda arbete. Med skurborste, tvättbräde och klappträ står de på sina knän i kylan av den snötäckta bryggan. Deras fingrar fryser svårt, men trots vintern måste lakanen tvättas. Intill bryggan rinner den kalla bäcken där lakanen sedan sköljs. Med starka kvinnoarmar bär de sina blöta lakan i stora korgar tillbaka till sina hem. De får hänga tvätten i kalla vindsrum, för att sedan när lakanen behövs, ta ned dem i köket där vedspisen värmer. Som stora tygskivor står de efter köksväggen tills värmen får dem att sjunka ihop mot golvet… Till sist har lakanen torkat så att sängarna åter kan bäddas rena och sköna igen. Detta liv och arbete kräver något som jag aldrig tror vi någonsin kan föreställa oss och beskriva i ord. Och att begära att vi ska förstå är alldeles för mycket. Vi kan bara med ödmjukhet och stolthet över våra förfäder lyssna på historien.. Tack kära svärmor för en jättebra eftermiddag i den varma ljusa tvättstugan. Torktumlare, tvättmaskiner, torkrum, varmt vatten och inga kalla fingrar.. Allt fanns och dessutom...Tack för att Du berättade för mig om din mormor, om hur det var förr. Att tvätta i en bister vinterkyla.

Ett litet ljus...

Har ofta tänkt att i ett stort sammanhang, är våra vatten- och avloppsbekymmer obetydliga.. Ikväll tänder jag därför ett ljus, ett litet ljus som ger värme i en vackert frostig lykta i den gnistrande vinterkvällen..ljuset tänder jag för alla små och stora barn i världen som på något vis har det svårt. Mina tankar och mitt hjärta är hos dem just nu. Precis nu.

Fruset avlopp...

Innan jag gjorde gårdagens inlägg hade det varit ett par riktigt jobbiga timmar. Vår vattenbrist har gett oss en gigantisk disk att ta rätt på. När det sedan visade sig att avloppet i köket faktiskt HADE frusit, var det bara att inse: Mer envist arbete framför oss! Och att all disk nu MÅSTE diskas på TOALETTEN och sköljas i DUSCHEN...kära nån!! NäSTAN allt vårt porslin och kastruller... Denna disk utfördes i två små plastbaljor och tog nästan tre timmar, och när jag stod där på knä i duschen och sköljde all disk, genomblöt på byxor och strumpor och det var vatten precis överallt...då kom tårarna.. Jag var inte arg, jag var inte ledsen, jag var bara så himla trött. Såå trött på alltihop! Men tro det eller ej. När allt var färdigt, kändes det som vanligt igen. Liksom, "det ordnar sig"...Och så känns det idag med. Imorgon är en ny dag. Vi har vatten och snart kan vi diska..

Ödmjukhet inför historien...

Vattnet kom till kranarna på söndagen efter ytterligare några timmars arbete. Det har varit ett tufft varenda dag sedan det hände...Men nu äntligen har vi klarat det.. Min man är helt otrolig. Vilket lugn, vilken kunskap och vilken vilja han har. Jag är både stolt och lycklig som har honom! Vatten ja. Nu i modern tid tar vi det så för givet att det "bara ska finnas" i våra kranar, och dessutom i obegränsad mängd. Det kan jag säga, att när vi kämpat i de här dagarna för att få tillbaka vårt vatten, och det sedan plötsligt bara fanns där igen. Då fylldes jag först av en enorm lyckokänsla. Obeskrivligt lycklig. Vi har fått vatten!!! När jag sedan reflekterade kom ödmjukheten. Det måste ha varit ett enormt arbete att få vatten för de som bodde här på vår gård förr i tiden. Först kunna välja rätt plats, gräva för hand många många meter i otroligt stenig mark. Dessutom stensätta brunnen på ett hållbart sätt. Tänk om dom visste att deras välgrävda och på insidan, fantastiskt vackra stensatta brunn fortfarande efter SÅ många år kan försörja en familj med vatten. I modern tid. Tack... Tack... Vi lovar vara rädd om både brunn och vatten.

Isproppen har släppt!!

Den 16 januari 2010 klockan 23.03 har vi efter ungefär 11 dygn och 4 timmars tålmodigt arbete fått en vattenledning utan ispropp! Känslan är obeskrivlig.. Nu är vi nära... Imorgon väntar arbetet med att få vatten till kranarna.

Jobba inifrån..

Nu är jordgolvet framme i lilla hallen. Så nu ska vi bekämpa isproppen inifrån huset. Håll tummarna!

Näpp...

Inget vatten ur kranarna ännu...men varmvattnet tinar upp isproppen mer och mer. Nu är nog ledningen isfri strax under huset. Problemet är att ledningarna där ligger lite högre, vilket betyder ökat motstånd för varmvattnet att komma fram. Men det finns lösningar på det med! Hoppas vi...

Kräftkokare..

Vad kan man med en kräftkokare göra?? Jo!! Elaka förgrömmade isproppar förstöra!!! Nu jädrar inåda verkar iallafall något hända. Isen minskar decimeter för decimeter i de frusna rören. Vi hämtar vatten ur brunnen som de gjorde förr i tiden, värmer det sedan i BGs specialbyggda kräftkokare. Med stort tålamod häller vi med en liten kastrull det varma vattnet ini en trädgårdsslang, som på så vis värmer bort isen i rören. Det går mycket saaaaakta..det säger sig själv..MEN det går iallafall framåt! Så här långt.. Tack BG. Du är GULD värd för oss. Du ger oss kraft och ork med dina goda råd och roliga skämt. Tack "grannen i skogen" AC för lån av gasolbrännare, L för tips man inte tänkt på. IB och A för tröstande ord och lån av tvättmaskiner.. Imorgon. DÅ kanske vi har vatten. Hoppas...

Vintervackert...

Trots alla motgångar i kylan måste jag ändå få visa en vacker vinterbild fotograferad från vårt badrum. Det är så fint med all snö, och kung Bore har verkligen visat hela sin prakt den här vintern. Se på träden! De riktigt glittrar i solen. Fantastiskt! Åå vad jag saknar vårt vatten..jättemycket. Men.. vi har iallafall varmt i vårt hus, för det är jag tacksam. Oerhört tacksam..

Att inte ge upp...

Nu sitter vi i stugvärmen och begrundar allt! Söndagkväll, hur kallt och bistert somhelst utanför, arbete och skola imorgon..inget vatten. Som vi har jobbat och hoppats! Men som min man alltid säger; "vi får sova på saken. Imorgon är en ny dag. Det kan ordna sig då". Tack för att Du finns. Du är min kärlek och du är bäst...

Mera kol...

En hel hög med kolsäckar har inhandlats...Min man kom skrattande innanför dörren och berättade hur 16 kolsäckar i en kundvagn fått förbipasserande att stirra med stora ögon! Undrar vad dom tänkte? Grillparty på G? Å vad jag önskar att det vore SÅ!! Nu fortsätter kampen mot kylan som hela tiden gör isproppen längre och längre i vattenledningen.

Ispropp..

I min hand kan ni se en pytteliten del av isproppen som ställer till det för oss.. Resten sitter kvar -säkert flera meter- och jag tror inte vi kommer få vatten på länge..Just nu förstår jag faktiskt inte hur det ska gå till överhuvudtaget. Det är verkligen tufft just nu! Jag är ute i mörkret,ser och hör grävmaskinsskopan skrapa mot den totalt genomtjälade jorden, kylan biter bistert i mitt ansikte och jag ser hur min man jobbar med spettet när vattenlerdningen är på väg att bli synlig..En hoppfull syn.. Men när man sen inser att det vi finner bara är början på ännu mer bekymmer, ja då är det inte så himla roligt.. Vi håller modet och humöret uppe!! Det måste vi.

Värmer i kylan...

Tack BW, du är en solstråle.. Ha det bra på jobbet ikväll!

En ny dag och nya motgångar...

Men det gäller att hålla modet uppe! Så här långt har vi grävt nu, men värmen från nattens koleldning räckte inte till. Tjälen är djup och massiv! Mer kol är på väg, och medan det brinner i den grävda fåran ska vi ta itu med avloppet..

Man skulle vara katt...

Här är nån som är avslappnad mitt i alltsammans. Vår Manne...Så skööönt det ser ut!!

Kylan biter sig fast...

Nu sitter vi i soffan och pustar ut efter en intensiv dag. Tyvärr kom det inte nåt vatten ur kranarna idag heller. Isproppen är på ett annat ställe än där vi grävt och nya kolsäckar är ett måste...Och ni skulle sett våra ansiktsuttryck när vi insåg att även avloppet frysit ihop! Det är inte sant!!! Vatten där?? Hur?? Vi bara kollade på varandra och sen kollande vi i slasken igen som på nåt "oförklarligt sätt" innehöll vatten. Pust! Tack till världens bästa maskinist J, för all grävning och positiva tillrop under dagen- ses imorgon igen! Tack till blivande dragspelaren K i Håksberg för vatten å kol,arbetskamraten B för ditt fikabesök, broder C för plåt till kolbäddarna, B-G för isolering och våra underbara vänner A & HG för att vi fick låna er dusch så vi fick dofta rosenknopp igen!!

Nu är vi igång...

Håll tummarna....

Bottenventil på plats igen...

Efter en god nattssömn var det dags att ta tag i arbetet med vattenslangen i brunnen. I gnistrande snö och rejäl kyla pulsade vi till brunnen. Vi var laddade med ny bottenventil, ett par rejäla rörtänger och en båtshake vi funnit på en av våra gamla logar. Båtshaken visade sig vara hjälpen i nöden, förhållandevis enkelt fick vi fatt på slangen och kunde lyfta den ovanför ytan. Kylan bet i fingrarna när bottenventilen skulle på plats. Jag var livrädd att mina iskalla fingrar skulle tappa ventilen i brunnen medan min man kämpade med att hålla den bändiga vattenslangen i läge. Men med gemensamma krafter tryckte vi den på plats och skruvade sedan fast den rejält. Jag kan säga att det kändes väldigt bra när bottenventilen åter satt på sin plats och vi sedan sänkte ned vattenslangen i brunnen igen... Med lättnad och varma leenden gick vi in igen. Den här gången kokade vi oss gott kaffe och tog varsin kokostopp nöjda med arbetet i brunnen. Att vi har vatten i våra dunkar kan vi tacka våra underbara grannar I-B och B-G för. Men för att vi ska kunna få eget vatten ur kranarna måste vi ikväll förbereda morgondagens arbete. Kolsäckar från Harleyåkaren K i Håksberg, ska nu tändas för att under natten tina marken ovanför den frusna vattenledningen. Tusentusen tack K!! Så imorgon är en ny dag...Då kommer grävmaskinen. Och förhoppningsvis...vårt eget vatten..

Nu är det riktigt kallt...

Imorse när vi vaknade hade vattnet frusit...vi har varit med om det tidigare och vet vad det innebär...suck! Den gången fick vi ta hjälp av grävmaskin och sänka vattenledningen, men tydligen var det inte tillräckligt. Vet inte. För nu är det dags igen. Min man är nog världens bästa och envisaste. Visst, klockan är 19.20 och vi har fortfarande inget vatten. Men han ger inte upp och vi fick tillsammans en liten känsla av hur det måste varit förr i tiden när dom som bodde på gården fick gå till brunnen för att hämta sitt vatten. Vi var ut i kolmörkret i 25 graders kyla, stod på knä i meterdjup snö och blickade ner i den djupa svarta vattenfyllda brunnen. Kan det vara bottenventilen??..den har ju trasslat förut! Drog försiktigt i repet till vattenslangen för att få upp änden. Men utan förvarning lossnade repet från slangen och slangen försvann ned i djupet av brunnen.Vi hann se att bottenventilen också lossnat... Bedrövade tittade vi ned i brunnen. Tysta la vi på brunnslocket..och gick in. Min man tog en whiskey och jag satt och tittade på.Kändes bara bedrövligt. Vinterkylan biter mer nu än någonsin! Och vi har inte något vatten. Säkert på flera dagar... Tack för tåliga barn och en underbar man. Imorgon är en ny dag. Då kämpar vi vidare. Det måste varit tufft förr i tiden. Nu har vi allafall ett par dunkar vatten. Inomhus.

Känslan av att upptäcka en historia..

När vi flyttade hit för ett antal år sedan anade vi inte att området där vårt hem, Norrgården stod, bar på en mycket lång historia. Det var egentligen relativt nyligen som insikten kom till oss, och intresset att veta mer blir bara starkare och starkare. För mig fanns tidigare inte så mycket tankar på att ett hem bär en historia.. "man bodde bara", men nu känns det helt annorlunda.. Tack vare våra underbara vänner I-B och B-G har vi fått tillgång till skrifter och berättelser från förr.. Så här såg huset ut 1937..och berättelsen, så som jag läst och förstått den, kommer allteftersom i dagboken..