Cardigan Duffy Popps servettspiral!

Alltså. Jag skrattar så tårarna rinner när jag tittar på de här knasbollarna och lyssnar på rösten av det som skulle kunnat vara en trimmad Bengt Bedrup... Den ena grejen värre än den andra! Har ju tänkt att bloggen ska vara en inredningsblogg..och innehålla tankar om livets goda och livets svåra. Inredningsinläggen är få..vilket beror på att jag för närvarande lever lite i kappsäck ,.. däremot blir det ibland text om mina tankar och känslor...(kommer mer snart). Men det här inlägget klassar nog iallafall in under livet goda, för har man bara en gnutta humor,.. så kan man helt enkelt inte låta bli att skratta. Och det. Det är gott. Ett livets goda. Se, lyssna och skratta. Dom är helt enkelt inte kloka!!!

Till min bästa vän...

På väg hem...

Blev bjuden på fika av en god vän som har sommarstuga i Löa! Så en dag på väg från jobbet skulle jag åka dit. Glad i hågen svängde jag ned på vägen hon beskrivit för mig...förbi en ladugård..Såg så fint ut! Rullade sakta på ettans växel mot kohagen jag skulle passera.. Meeeeen!!!! Korna stod mitt i vägen!! Hmmm... Klev ur bilen och gick lite närmare..men Hu och Hjälp så stora dom var när man kom intill! Stod och funderade en stund över hur jag skulle angripa situationen. Jag hade tiden mot mig då jag hade en klipptid att passa i Saxdalen... och min vän förmodligen satt på trappen till sommarstugean och väntade med nybryggt kaffe. I mitt minne från när jag var liten och var med mamma hos sin mosters bondgård i Äppelbo..fanns att kossor behöver man hjälpa lite på traven rent handfast ibland.. dom är liksom sävliga och står där dom står.. eller åtminstone flyttar dom sig väääldigt långsamt... Suck. Vad gör jag?? Inte en människa syntes till. Var är bonden??? Nu väger jag mellan att åka hem och gå fram och putta på en ko.... Men vad händer?? Det kommer en livlina. Min vän. Hon satt inte på trappen och väntade. Utan var på väg hem från jobbet hon oxå! Och inte nog med det. Livlina två dyker upp. Bonden! Så nu är vi snart förbi! Tänk...Alltid händer det något medan man är ute och far.

Köksgolvet nästa...

Dansskorna på!!

Förvånad..

Vackert väder, full fart..Sett fram mot att ses..Gick glad fram för att prata..men blev förvånad..fick inte en enda blick..stod kvar en stund, försökte..hoppades.. inte ett enda ord till mig,.. jag var inte välkommen. Blev ledsen..Ett par personer vid samma bord orkade inte ens säga hej..stirrade istället ned i bordet.. Allt det där kändes inte ok för mig. Men så är det. Jag lärde mig något om situationen och människorna. Skönt.

Förundrad...

Vad hände egentligen? Snart dyker det upp en bild eller två under Lev stenskönt...