En stund av glädje...

Ända in i det sista hade jag tvivel om jag skulle orka.. klara av det, mår inte så bra just nu.. Men till sist bestämde jag mig.. så i lördags tog jag den första livsnödvändiga pausen ifrån vilan.. Det vankades rally! Jag hade fått en uppgift som sjuksköterska att tillsammans med en brandman bemanna en s.k Rascuebil vid SS2 uppe i den djupa Strömsdalsskogen. Och det vara verkligen något som gav mig kraft. Brandmannen Peter från Fredriksberg och jag pratade, drack kaffe och babblade om allt mellan himmel och jord..jättejättetrevligt! Hörde nästan till och med hur min dialekt hemifrån började hitta fram igen! Sen körde vi genom sträckan och det var superkul! Tack P för en toppendag! Sen träffade jag människor som jag inte pratat med på säkert tio tolv år..rallybilarna..dofterna..ljudet... allt. Åååå så glad jag kände mig för en stund..jag kände känslor som legat långt långt in i mig.. det var nästan så att jag kan säga att det var en aha-upplevelse! Som att jag insåg hur det stod till med allt. Jag har försökt hitta på miljoners miljoners saker och ting att syssla med. Men inte riktigt hittat rätt.. tänk. Jag köpte ett golfset för två år sedan. ETT GOLFSET! Jag. Nu ruskar jag lite på mitt huvud och undrar hur det gick till... När man bara kan stå rakt upp och ned bredvid en massa dundrande bilar och bara må sååå bra!! Här ett litet kort från sträckan där vi stod parkerade i flera timmar..