Snyggaste bilen..

Jag satt i bilen uppe vid anmälan och besiktingen inför Dan Andersson Rallyt.. och vad dyker då upp om inte den allra snyggaste bilen på heeeela tävlingen!! Jag blev glad i hela kroppen!! Minnen väcktes till liv! Det blev till sist för mycket för mig.. så jag travade med bestämda steg iväg till killarna som satt i sin fina tävlingsbil i kön inför besiktningen..knackade på rutan och öppnade dörren.. de såg lite förvånade ut när jag hukade ned mig intill killen vid ratten och sa; "Vet ni... Det är en sak som jag bara vill att ni ska veta. NI har tävlingens ABSOLUT snyggaste bil! Den är sååå fin och jag blir sååå glad! Så Lycka lycka till idag!! ja... det var bara det jag ville säga!" Sen stängde jag leende dörren..å där satt två mycket mycket häpna killar i en superfin gul 240! Deras miner var obetalbara! Hakorna låg i deras knän och ögonen var stirrande stora som tefat! Själv kände jag mig enbart lycklig! Och när de väl anlände till starten på SS2 så hade jag gått ur vår bil för att sträcka på benen, och gissa vad jag fick se i deras bil.. Jo där satt inte längre två häpna killar, utan två jättejätteglada vinkande rallyåkare som hade varsit stort leeende på sina läppar!! Och mig veterligt måste sträckan dessutom gått bra, för vad jag hörde var de visst lika glada vid ankomst även till SS 3!! Jättekul!

En stund av glädje...

Ända in i det sista hade jag tvivel om jag skulle orka.. klara av det, mår inte så bra just nu.. Men till sist bestämde jag mig.. så i lördags tog jag den första livsnödvändiga pausen ifrån vilan.. Det vankades rally! Jag hade fått en uppgift som sjuksköterska att tillsammans med en brandman bemanna en s.k Rascuebil vid SS2 uppe i den djupa Strömsdalsskogen. Och det vara verkligen något som gav mig kraft. Brandmannen Peter från Fredriksberg och jag pratade, drack kaffe och babblade om allt mellan himmel och jord..jättejättetrevligt! Hörde nästan till och med hur min dialekt hemifrån började hitta fram igen! Sen körde vi genom sträckan och det var superkul! Tack P för en toppendag! Sen träffade jag människor som jag inte pratat med på säkert tio tolv år..rallybilarna..dofterna..ljudet... allt. Åååå så glad jag kände mig för en stund..jag kände känslor som legat långt långt in i mig.. det var nästan så att jag kan säga att det var en aha-upplevelse! Som att jag insåg hur det stod till med allt. Jag har försökt hitta på miljoners miljoners saker och ting att syssla med. Men inte riktigt hittat rätt.. tänk. Jag köpte ett golfset för två år sedan. ETT GOLFSET! Jag. Nu ruskar jag lite på mitt huvud och undrar hur det gick till... När man bara kan stå rakt upp och ned bredvid en massa dundrande bilar och bara må sååå bra!! Här ett litet kort från sträckan där vi stod parkerade i flera timmar..

Vila...

" Jag gör det bästa jag förmår, det allra bästa jag kan; och jag tänker fortsätta att göra så till slutet. Om det då går bra för mig, betyder det inget om man talar illa om mig. Om det går dåligt för mig till slut, så skulle tio änglar som går i god för mig inte göra någon skillnad." Nu behöver jag vila... jag kommer tillbaks sen.