Salt och socker...

För en liten tid sen var jag i Stockholm för jobbet.. det gavs liten, men naggande god tid för ett besök på stan! Och Lyckan stod högt i tak när jag och Inger från Norrbotten upptäckte att Housedoctor fanns på andra plan i det gigantiska PUB-huset på Hötorget!. Vi visste inte huuur fort vi skulle ta oss dit! Och minns ni att jag sa att jag gjorde ett litet, med praktiskt fynd där! Här är fyndet! Ett jättefin glasförvaring för salt!! Det kändes bra på nåt sätt att hälla upp saltet och sedan lägga på det fina locket.... enkla saker i vardagen..en känsla av guldkant ..Sen kunde jag inte motstå några små söta flaskor oxå.. men de tar jag fram en annan dag...Tills dess..en ledtråd; Romantiska Ranunklar gör sin underbara däri!

Smålisorna...

Smålisorna kom igår och livade upp hela Norrgården! Vilken lycka att ha dem!! De fick fatt på min lilla kamera som jag fotar med till bloggen, först tänkte jag att det inte var nån leksak.. men sen tänkte jag snabbt om. Vad skulle det göra? Även om den så gått sönder?? De fotade och fotade skrattade och skrattade! Och nu ikväll när jag gått igenom över hundra kort.. har jag verkligen skrattat.. vilka änglar, vilka sötnosar.. dom har fotat ALLT. Precis allt! Från rumsmattan till nyvaken extrafarmor. Det fotot skall dock jag bespara er underbara vänner som tittar in.. Huvaligen. Skriver några fler rader på våra kärlekar.. titta in där om du vill...

Fredagslåten..

En dag för längesen hörde jag hur J satt och lyssnade på musik som jag inte hört förut.. han sa det var ett band som hette Volbeat... och jag kände hur jag bara MÅSTE lyssna på dem.. och här kommer fredagslåten.. den klassar absolut inte in i Norrgårdens digga dansband som ska förmedla glädje och ett smile!.. utan det är en låt som handlar om en del smärta och att sen komma tillbaks..Den hamnar i kategorin riktigt riktigt riktigt bra musik!!! Återigen. Höj volymen.. å känn... Nu över till att fixa lite inför barnbarnens besök... vi ska åka bob och pulka.. å grilla korv ute nånstans.. å jag ska göra elden!! Kram på er!!

Värmlandsbesök..

I onsdags for jag iväg mot Arvika för revidering av deras ortopedklinik.. vädret är vackert, vägarna jättefina och härlig glad dansbandsmusik som strömmar ur högtalarna.. mår bara bra.. stannar till i Hällefors och köper en macka och nybryggt kaffe.. satt där i bilen och bara njöt av lugnet..Åker sedan vidare... och när jag närmar mig Arvika så ser jag skylten till Westombanan.. rallycrossbanan i Arvika... vilken härlig tid det var!! Då förut för längesedan... Hur vår familj skumpade runt i bussen land och rike runt och tävlade..hur det lät när jag startade tävlingsbilen.. känslan när jag spände fast mig.. satte på mig hjälmen...dofterna.. skruvandet... nervositeten... banorna... poängen.. finalerna..Ett minne som poppar upp..vet inte varför just det..men tänk, på den tiden hade man s.k rullar.. rullar som man la på backen i depån..intill bussen...och körde upp bilen på...syftet var att värma däcken inför starten :)!Rullarna var väl en knapp decimeter höga.. och fungerade med hjälp av kullager.. och på så vis kunde man köra på dem..värma däcken.. STILLASTÅENDE! Å man körde iallafall på ettan och tvåan.. å det gällde att ha koll på fordonet..Å herredumilde om kullagren hade skurit... Ojojoj. Livsfarligt! Vilka tider..men mina tankar gick framförallt till alla härligt glada människor med samma intresse och som var på samma "våglängd".. Minnena från tiden sitter för evigt i mitt hjärta.. varmt tryggt och fint...Nu var det inte rallycross utan ortopedi som gällde! OCh PRISS-uppgiften gick jättejättebra!!! Och tro det eller ej. Jag träffade en ortoped som brukade vara tävlingsläkare på Westombanan.. ni kan säkert räkna ut att vi hade jättetrevliga samtal vid lunchen. Som jag sagt. Det krokar ihop... överallt!

Kort storstadsbesök...

Tidigt på torsdagmorgon satte jag mig fylld av förväntan och pirr i magen på tåget mot Stockholm! Skulle träffa arbetsgruppen som ska arbeta med nya patientsäkerhetsprojektet "säker bukkirurgi". På stationen i Västerås träffade jag oväntat och glatt överraskat på en person som jag "krokat" ihop med då och då under livets gång... vi konstaterade båda två att det var så...att det händer mycket i våra liv just nu.. och att vi av nån outgrundlig anledning ofta möts då... Carina heter hon, och är en helt fantastisk personlighet! Vi hade mycket givande samtal på rälsen mot den stora staden.. och vi insåg att vi behövt ett par timmar till för att prata.. Och vad hände då?? Jo det blev signalfel just innan vi skulle rulla in till centralstation... så vi fick precis det vi önskat! Mer tid! Tankens kraft är stor.Så det gjorde inte ett dugg att SJ sa: var god dröj! Väl på plats..där träffar jag fem såå härliga människor! Vilken jättebra grupp som någon satt ihop!! Ni vet när det känns så där bra, utan att man vet varför! Vi jobbade mycket målmedvetet och intensivt med patientsäkerhetsfrågor under två intressanta och utvecklande dagar! Till råga på allt så fick vi bo bra och äta mycket mycket god mat. Nu återstår att se över det vi åstadkommit.. överlämna till styrgruppen och återträffas för redovisning och diskussion! Storstadsbesöket inrymdes även en sväng på "stan".. gjorde ett litet, och praktiskt fynd på PUB. Återkommer med det! Alltid lika roligt att åka till stan, som hem... Borta bra, men Dalom bäst!!

Nu är det fredag igen...

Norrgårdens digga dansband har för omväxlings skull valt en superbra!! poplåt från 1979 med bandens band! ABBA! De har gjort sååå mycket bra musik.. och jag minns när jag var elva år... och just fått den här skivan,.. jag hade mitt rum på övervåningen.. och lyckliga jag, som hade föräldrar som lät mig sjunga och spela musik HUUUR högt som helst!! Jag spelade den här låten på min grammofon så högt, att när mamma skulle ropa att det var mat eller så... så räckte inte hennes röst fram! Men påhittig som min mamma var/är.., så blinkade hon med lampan i hallen utanför mitt rum.. och genom dörrspringan såg jag hennes signal! Volymen sänktes, jag skyndade mig ner och åt. Mamma och pappa frågade mig ibland varför jag spelade så högt. Jag sa att det känns bra i mig..att jag blir glad... och dom förstod! Verkligen! De såg väl att jag mådde bra och det räckte för dom! Så de lät mig hållas...tänkte väl att om några år är hon utflyttad!! SMILE!!...inte vet jag. Men tack snälla mamma och pappa, det betydde jättemycket för mig! Hög, poppig och glad musik VAR, och ÄR min genuina och riktigt bästa måbrakälla.. så... som jag sagt tidigare. Höj volymen och bara KÄNN...det är HUUR bra som helst!! Å imorgon ska jag skriva några rader om min Stockholmsresa...

Lyckligt lottad...

Och med jobbet har det kommit lite extra spännande uppdrag som jag överhuvudtaget aldrig räknat med! I början på december höll jag ett föredrag på operationssjuksköterskornas kongress i Stockholm. Jag var sååå nervös!! Hade köpt en söt klänning dagen till ära.. Tack bästa Kerstin för smakrådet!! Till min förskräckelse kom den ena åhöraren efter den andra.. och det slutade med att det verkligen var jättejättemånga som skulle lyssna.. med darriga ben gick jag sen upp på scenen.. hade två gigantiska skärmar bakom mig som visade bildpelet som min underbara förra arbetskamrat Eva-Maria satt ihop..fick sen en sån där lite "mygga" att fästa i klänningen så det skulle höras ut i den otäckt stora lokalen vad jag sa..brrr så pirrigt..Men Tack och lov såg jag att det fanns ett litet bord att hålla mig i! Så jag ställde mig intill bordet.. skärpte till mig och sa leende, med riktigt dalmål; Hej allihop! Jag heter Maria Jansson och är dalkulla! Sen gick det sååå bra!! Ni kan inte tro så lycklig jag kände mig! Till mitt stöd ute i publiken hade jag Agneta! Marie S! Karin! Ingmarie! och Inger! Jag såg dem på långt håll och kände kvinnokraften! Tack bästa gamla, och bästa nya arbetskamrater. Alltid i mitt hjärta!! Och gissa vad? Nu är jag på väg till Stockholm igen!! Några veckor efter föredraget fick jag förfrågan från SEORNA att ingå i en sexmanna arbetsgrupp för säkrare bukkirurgi i Sverige!! Jättesuperkul!! Så nu händer det massor av utvecklande, spännande och framförallt roliga saker på jobbfronten! Vet ni, jag känner mig så lyckligt lottad som har ett arbete! och som jag dessutom stortrivs med! Varje dag går jag dit med en bra känsla i magen, och går hem med.. "Hej då macken, ses imorgon...". Kram på Er! Nu läxläsning med dottern och en kvällspromenad med henne framåt halv nio... Skönt.

Äntligen fredag..

Varsågod. Lite gammal härlig musik... mitt hjärta ler..Hep Stars med Bang a Boomerang..

Lite rast och ro...

Såå skönt att vara frisk igen!! Nu känns det som det ska! Efter en toppenvecka på jobbet, och att helgstädningen blev klar igår,å helghandlingen idag, maten i ugnen å eld i spisen är det dags att slå sig ned i soffan och bläddra i, mitt tycke den bästa nyhetstidningen! Såå skönt!

Äntligen tillbaka...

Med lätta steg promenerade jag från tåget till mitt jobb.. efter två veckors host och hack var det äntligen dax!..Jag har längtat till dem.. mina arbetskompisar och mina arbetsuppgifter..Så nu är jag äntligen tillbaks!!.. jag fick kramar.. omtänksamma frågor och jag gick hem med en glad känsla i magen.. och det känns som man står med fötterna på jorden igen. Och det behövs, för att arbeta som operationssjuksköterska krävs blandannat just det. Fötterna på jorden,. Av många skäl. Ett skäl är tex att en operation kan ta flera timmar, och då blir man stående på drygt en kvadratmeter under hela operationen..så skylla på ont i benen, eller att vara kaffesugen.. nej, det kan man glömma. Fokus och en smula uthållighet. DET är däremot inte fel! Imorgon ska vi sätta proteser i både knä och höft.. Profix och Lubinus. Super kul! Jag älskar mitt jobb!! Skönt att vara tillbaks..

Julgransåtervinning....

Idag slängde jag ut granen.. Allt för att försöka hitta bästa vägen till utväg, har jag under årens lopp provat olika varianter av denna lite trista syssla..Den som visat sig fungera förträffligt bra sista åren, är varianten där jag klipper alla grenar med en stor kvisttång, samlar ihop rishögen och lägger framför trappen.Blir jättefint, och varar jättelänge!! Stammen som står kvar i julgransfoten bär jag ut till vedhögen. Eller så eldar jag upp den i min eldningstunna till våren! = Min Glädjekälla! Och barren. De ligger så fint på ett och samma ställe i rummet. På granmattan! Sen Electroluxen..Snabbt, enkelt och effektivt. Lätt som en plätt!

Andas frisk luft..

YES! Vaknade och mådde äntligen bättre! Ska ta en promenad och hämta posten idag.. Härligt!! NU börjar 2011. Det bästa året på länge!

På bästa sätt..

Ska aldrig denna influensa släppa greppet?? Jag försöker pigga upp tillvaron på bästa sätt med lite egenvård! Förutom Täcke, kudde, Ipren, Cocillana och te, har jag en ny bok från Globe med Hanne Vibeke Holst, energigivande musik med min favorit Nanne Grönwall och creme köpt på min favoritbutik Face IT.Få se om det vänder! GOD FORTSÄTTNING!!

Ivanhoe, min favorit i repris..

Täcke, kudde och en kopp te.. myyyys!!!